En plan för Strandvägen utarbetades 1859, det skulle bli ”en gata vars make icke skulle finnas i Europa”.

Den skulle få en bred alle och stenklädda kajer och bli stadens första esplanad med Paris som förebild. Men det dröjde till 1880-talet innan de stora bostadspalatsen började skjuta i höjden och först till Konst- och Industriutställningen 1897 var den klar i sina huvuddrag. Då fanns ändå några enkla bodar kvar närmast Nybroviken i väntan på de sista stora husen.

Strandvägen är ett omtyckt promenadstråk. Långt in på 1900-talet dominerades kajerna av vedskutor från Roslagen och Åland, i allmänhet förtöjda med aktern mot land, på kajerna stod särskilda vedmått. Närmast Nybroviken ligger nu skärgårdsbåtarna.

Thaveniuska huset nr 19-21 från 1884-85 ritades av Isak Gustaf Clason som var banbrytande när det gällde att höja den arkitektoniska kvaliteten under 1880-talet. Han förespråkade införandet av ”äkta material”, här tänkte hans sig sandsten, men fick av ekonomiska skäl utföra fasaden i puts i skiftande stenfärger.

Ett utmärkande drag för Strandvägen är att hela kvartersfronter givits en enhetlig utformning så att de får karaktär av palats. Det första var Strandvägen nr 23-27 som uppfördes 1881-83 efter Oscar Erikssons ritningar. Men enheten bröts av en ny hörndel, nr 23, av Nils Tesch, uppförd 1959-61. I det bevarade tornhuset nr 27 flyttade vice häradshövding Marcus Wallenberg in 1890 och här växte sönerna Jacob och Marcus upp. Jacob skulle bo kvar större delen av sitt liv, innan han slog sig ned permanent på Malmvik på Lovö.

Mest berömt

Mest berömt utmed Strandvägen är Bunsowska huset vid Strandvägen 29-33, uppfört 1886-88. Vid senaste sekelskiftet var paradlägenheterna så lockande för några höga chefer på ett försäkringsbolag att de bidrog till att de bringades på fall. Huset uppfördes efter en arkitekttävling som vanns av nyss nämnde I.G. Clason. Torn, takfall och fönster visar på förebilder i fransk renässans. Huset uppmärksammades bland arkitekter för att den inre rumsdispositionen speglas i fasaden som därmed bröt mot tidens monotont regelbundna fönsterrader.

Författaren Hjalmar Söderbergs beskrivning av huset i Förvillelser från 1895 är klassisk:

”Solen glödde skarpt på det Bunsowska huset, en trotsig och lysande riddardikt i sten. Tornas kunde aldrig upphöra att beundra dessa murytor frän i går, som mästaren genom några oregelbundna och knappast märkbara skiftningar i teglets färg lyckats giva en prägel av att ha trotsat århundradens storm och blåst.”

Clason ritade även von Rosenska palatset, Strandvägen nr 55 (öster om Narvavägen), i närmast vit Ekebergsmarmor, uppfört 1895-99. På den barockartade gården finns fortfarande fungerande stall. Intilliggande fastighet, nr 57, ritades av Ludwig Peterson och Ture Stenberg 1895-1900 i amerikansk rundbågestil med stor entre genom den i bottenvåningen överbyggda gården (senare ombyggnader 1916,1929 -30).

Mitt emot har Kungliga Motorbåtsklubben, KIVIK, brygga och ett karaktäristiskt klubbhus uppfört i samband med Stockholmsutställningen 1930 och ritat av Osvald Almqvist. På höjden ovanför reser sig en tornprydd byggnad, f.d. Skogsinstitutet med utseende från LA. Hawermans ombyggnad 1856-58. De äldsta delarna går tillbaka på ett hovjägarboställe från 1773. Området, som inrymmer ett arboretum med exemplar av alla inhemska träd, köptes av Nobelstiftelsen för uppförandet av ett Nobelhus ritat av Ferdinand Boberg, men efter en sällsynt omfattande debatt och kritik anförd av Ragnar Östberg stoppades bygget, kvar blev bara namnet Nobelparken.